Mot nya utmaningar

Digitaliseringen medför att skolor står inför anskaffningen av ändamålsenliga maskiner. Vissa kommuner har löst problemet med att skaffa en maskin åt varje elev. Man har valt att satsa på Ipads och Chromebook maskiner. En tanke som vunnit understöd är att maskinbehovet är annorlunda utgående från vad man gör, t.ex. är Ipads bra då man ska filma men en Chromebook bättre då man ska skriva.

 

I all denna iver att skaffa maskiner ägnar man inte alltid en lika stor tanke åt de tekniska problem som en stor maskinpark kan medföra. Detta är och kommer att bli en allt större utmaning för skolorna. Men hur ska man ta sig an detta problem?

 

Det finns förstås olika lösningsmodeller och det kan vara svårt att säga att en modell passar alla skolor. En viktig sak är dock att det finns en enhetlig linje i skolan på hur man löser de tekniska problemen. Alternativen är många. Ska alla klara av att lösa problemen eller har man koncentrerat problemlösningen till några få personer eller är det någon blandning av dessa två. Sen ska man komma ihåg att det finns små tekniska problem och stora tekniska problem.

Ska alla lärare ha ett gemensamt ansvar för maskinerna eller ska någon ha ett större ansvar. Av erfarenhet kan jag säga att ett gemensamt ansvar fungerar sällan bra, då tänker alla att någon annan fixar nog detta och då förblir problemet olöst.

Man kan också fundera på vad eleverna själva ska klara av. Ska de t.ex. kunna åtgärda wifi problem och andra små tekniska problem?

 

Oberoende vilken lösning man väljer måste det vara en klar linje som man bygger upp.

Detta ska helst inte ske genom att rektorn berättar hur man ska göra, utan genom att man aktiverar hela lärarkåren i en diskussion och på basen av den tar man de nödvändiga besluten. Då upplever alla att de fått vara med och påverka och nya synvinklar kan komma fram. För att lyckas bra förutsätter det nog att man har klara instruktioner för hur man t.ex. kontaktar helpdesken och vad man ska säga där osv. Efter att man byggt upp en röd tråd går det tid tom. ett år förrän idén är fullt implementerad i kollegiet och allt börjar så att säga snurra på.

 

Det kan förstås också behövas en del fortbildning för att lära lärare hur man löser enkla tekniska problem som inte egentligen behöver skickas till Helpdesken. Sen är det förstås så att vissa lärare aldrig lär sig och inte kanske bryr sig heller utan bara klagar på att inget fungerar och därför behöver de inte använda ny teknik i sin undervisning. Men det är sen en annan diskussion.

Advertisements
Kategoria(t): Uncategorized. Lisää kestolinkki kirjanmerkkeihisi.

Vastaa

Täytä tietosi alle tai klikkaa kuvaketta kirjautuaksesi sisään:

WordPress.com-logo

Olet kommentoimassa WordPress.com -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Twitter-kuva

Olet kommentoimassa Twitter -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Facebook-kuva

Olet kommentoimassa Facebook -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Google+ photo

Olet kommentoimassa Google+ -tilin nimissä. Log Out / Muuta )

Muodostetaan yhteyttä palveluun %s